Jag har ingenting med fåglar att göra

Aylin Bloch Boynukisa


”Jag har ingenting med fåglar att göra.

När det blåser blåser jag. Jag röker i trädgårdslandet med mina smutsiga fingrar. Hennes välvårdade frisyr, sminket och naglarna smyger in bakvägen och väser jag, kommer hit och letar. Alltid är det någon kvinna som kommer släpande på fåglar. Hon är så o-galen att jag blir galen när det blåser blåser jag.

Kvinnor ska alltid leta efter något. Därför är jag inte kvinna. Jag vänder jorden upp och ner, upp och ner tills inget händer. Jag bor i Bodega Bay tills inget händer. Sedan händer det.”

Det är det här med att vara flicka. Det är det här med att vara fågel. Att könlöst rusa rakt upp mot himlen och försvinna in i skriket. Att vända om men inte tillbaka.

”En gång såg han henne på teve. Hon var med i en reklamfilm och blev knuffad av den framtida förövaren. Först blev hon rädd men när hon såg att förövaren fortfarande var ett oskyldigt gossebarn blev hon glad och slutade vara på sin vakt. Hon var perfekt.”

Hon liknade inte en fågel.

”Allting börjar i San Fransisco. Allting börjar där och slutar där.
1: Börja med att titta på himlen. Du ser fåglarna där. Fåglarna kommer från San Fransisco. Till San Fransisco kan du flytta, fly eller drömma. Fåglarna migrerar från San Fransisco, runt The Bay Area längs kusten. Det spelar inte så stor roll vad de heter.
2: Jag kommer från San Fransisco. I San Fransisco finns en djuraffär. På övervåningen säljer man fåglar. Fåglarna sitter i burar och skärper sig. Utanför på gatan går hon och återupprepar sig (blir knuffad av den framtida förövaren, blir rädd, ser att förövaren ännu inte är förövare, blir glad, slappnar av, blir slapp, blir perfekt).
3: Jag kommer från San Fransisco.”


Lee pekar på himlen, med fingret petar ner den emot marken som en trasig ballong. Den rynkar sig runt fingret och kommer senare att torka där. Det går att se de exakta ställena sedan, ännu i fukten från fingertopparna. Lee skriver en bok om alla punkter och är exakt i citat och vokabulär. Det är lätt att falla pladask för sådant och någon kommer garanterat att göra det.

”I Bodega Bay finns ingenting att leta efter. Här finns några barn. Man behöver inte leta efter dem eftersom de alltid är i skolan. Sitt på klätterställningen utanför och känn efter. Visst vill man slänga sig ner i jorden emellanåt eller förvandlas till cigaretten hon precis ska tända mellan läpparna. Vädret är alltid på flykt här när det blåser blåser jag.
Jag ser henne genom fönstret. Jag behöver något att titta på. Här i Bodega Bay finns inget att titta på eller att leta efter. Jag behöver något att leta efter. Jag letar efter henne genom fönstret.”

Att vara flicka eller fågel och ständigt vara på väg uppåt, rusa förbi allt och alla på väg uppåt. Att inte ha några bröst innanför sin gröna fågeldräkt. Att vara fullständigt övertygande om sin näbb.

”San Fransisco är en vacker plats. Vackra platser är fulla av vackra människor och stora känslor.
4: Börja med att titta på himlen. San Fransiscos himmel är fylld av fåglar som migrerar längs den vackra kusten. San Fransiscos fåglar har många olika namn som ingen känner sig helt säker på. Namnen beror också på vad du talar för språk. Vad fåglarna talar för språk är det egentligen ingen som vet.
5: I San Fransisco kan du leta efter saker. En djuraffär till exempel. I skyltfönstret sitter en kattunge och tittar på henne när hon går in genom dörren. Hon har precis upprepat ett gammalt mönster från en reklamfilm som Alfred såg en gång. Men hon letar inte efter djuraffären. Hon är redan i djuraffären. Det är mycket o-originellt av henne.
6: Hon känner sig mycket tvingad att leta efter något. Hon kommer från San Fransisco och hon bor i San Fransisco. Hon letar efter någon annan som är från San Fransisco men träffar någon som är från Bodega Bay. Senare kommer hon att träffa mig. Jag bor i Bodega Bay men kommer från San Fransisco. Jag har migrerat längs den vackra kusten.
7: Det finns så många fåglar. Börja med att titta på himlen. Du ser fåglarna där. Försök att räkna dem. De flyttar av oförklarliga anledningar och är därför svåra att räkna. Det finns anledningar som skyls över av andra anledningar. Det är så o-originellt att jag blir galen.”

Lee skriver på sin bok. Den kommer att göra succé. Det går att föreställa sig att han redan vet om det även om han också är lite ledsen. Det är lätt hänt att vara ledsen längst in i hjärtat och skriva Fuck the Pope Fuck the Child Fuck the Future så att någon garanterat kommer att falla pladask. På bokens framsida kommer Lee att trycka barnens grisbleka sönderhackade ansikten och bokens titel mot en vit och grönkylig bakgrund. Det är lätt hänt att må illa.

”Om man har med barn att göra blir man aldrig ledig igen. Jag har egentligen ingenting med händelserna att göra, jag ligger utanför i trädgårdslandet och lyfter jorden upp och ner, röker cigaretter med oerhört erotisk blick.
Det kryllar av barn. De kräver tid av mig. När de stirrar upp mot himlen är de rädda för fåglarna. De gör alldeles rätt i att vara rädda.”

Lee skriver om de små fostren inuti flickornas magar, de små flickfostren inuti fågelmagarna. Flickfostret och fågelfostret är båda rosa och blinda, Lee förespråkar en abort, låter dem rusa högt över förövarens pro-life reklamskylt i centrala San Fransisco. Det är dags nu.

”Fåglarna lättar över San Fransisco. Det är en underbar syn.
8: Öppna ögonen och fäst dem mot vingarna. Se att det inte finns några bröst. Brösten är plockade. Pälsen hänger löst från axlarna.
9: I San Fransisco finns mycket att titta på. Till exempel skyltfönster, spårvagnar och fåglar. I Bodega Bay finns inget att titta på. I Bodega Bay finns ingen framtid och liknar därför en utopi. San Fransiscos fåglar har migrerat till Bodega Bay och hackar sönder barnen. Barnens breda ansikten representerar Barnet. Det konkreta barnet lever hej vilt och ställer dumma frågor i resten av sitt liv. Men Barnet måste dö så att Bodega Bay kan bli en framtidsfri utopi att längta till. Fåglarna sitter på klätterställningen utanför skolan och tänker på San Fransiscos skyltfönster. Skolans fönster är av tunnaste glas. Hon tänder en cigarett.
10: Jag kommer från San Fransisco.”

Allting börjar i San Fransisco. Allting börjar där och slutar där. Fåglarna reser sig på tårna, blir längre och längre, kikar in genom fönstret högt däruppe. Därinne sitter Lee och intervjuar en butch i tweed som kommer från Bodega Bay och kan allt om fåglar. Ibland ljuger hon men för Lee talar hon sanning. De är farliga, säger hon, det är en överenskommelse, de pekar tillsammans ut mot himlen. Fågelflickorna kommer garanterat att falla pladask.

”Flickebarnet blir knuffat av fågeln. Fågeln kommer från San Fransisco. Ingen förstår varför det måste bli såhär.
11: Det finns ett samband. Om du letar noga. Börja med att leta noga. Sambandet går runt sammanhanget, binder samman med dubbla knutar. Någon blir knuffad och fåglarnas beteende är särdeles ohyfsat.
12: Flickebarnet heter Cathy. Lek med tanken: namnet är förebådande och allt kommer att sluta lyckligt. Cathy vänder sig om, hon ser inte vem som knuffat henne. Flickebarnet tänker att det måste vara det uppvuxna gossebarnet i skepnad av en bror och mår genast bättre. Det är såhär det måste vara.
13: Till San Fransisco kan du flytta, fly eller drömma. Lek med tanken: flickebarnet Cathy kommer att växa upp och byta ett C mot ett K, rymma hemifrån en vacker dag. Någonstans i The Bay Area kommer Cathy med K att smida sina planer. Ingen kommer att veta exakt var Cathy håller hus, någon har hört något om New York eller Kyoto. Det här är en fantasi om framtiden innan den har hänt och framtiden ligger på en plats precis innan den framtidsfria utopin.
14: San Fransisco är en vacker plats. Det är omöjligt att räkna San Fransiscos alla fåglar.”

Lee leker inte med tanken i sitt arbetsrum, han tar den på allra största allvar. Boken kommer att bli klar och göra succé, och många kommer garanterat att känna sig kränkta eller falla pladask. Lee skrattar och snor ballonghimlen runt fingret, lindar den runt sitt finger som en orkan. Fåglarna cirkulerar, stiger och störtar för att sedan stiga igen. Om man tittar riktigt noga kan man ana små flin i ögonvrårna.

”För den framtidsfria utopin har jag förberett ett trädgårdsland där inget händer, jag vänder jorden upp och ner, upp och ner när det blåser blåser jag. Barnen hänger mig runt midjan och kräver tid, deras ansikten är fulla av skräck men min blick är mörk och erotisk på ett oförklarligt vis. Jag kommer från San Fransisco, hon letar efter mig, ser mig genom fönstret i samma ögonblick jag ser henne. Inget händer. Sedan händer det.

15: Hon kommer till mig. I sin gröna fågeldräkt. Ingen av oss liknar en fågel. Det är mycket förrädiskt.”